Hur ska jag kunna överleva dessa jobbiga dagar?

Det här med självskade beteende är oftast ett väldigt känsligt ämne, men jag tycker att det är så viktigt att våga prata om det. Jag skäms inte alls över att berätta stolt över att jag har haft många olika sorters av självskadebeteende. För ett självskadebeteende är inte bara att skära sig som så många tror, ett självskadebeteende är också om du struntar i att äta, struntar i att ta hand om dig själv, med kortfattat så är ett självskadebeteende när du vill göra allt för att rymma undan från verkligheten.
 
 Jag har haft ett självskadebeteende, både med att skära mig och även att strunta i att äta och dom sakerna sitter fortfarande i, visst att det har blivit mycket bättre men det finns fortfarande i bakgrunden till allting. Dock så var det typ lite mer än 1 månad sedan sen jag skärde mig sist. :) Och det känns riktigt bra att jag har klarat mig så bra utan att behöva skära mig, utan att behöva märka min kropp. Sen att jag ibland struntar i att äta, för att jag vill känna mig vacker är en helt annan historia. Jag jämför mig alltid med alla andra, även fast det är något utav det dummaste man någonsin kan göra. Men jag kan inte rå för det, det bara blir så. 
 
Visst jag är nöjd med min kropp, mitt utseende. Så jag förstår inte riktigt varför jag ens jämför mig med alla andra, men jag vill att folk ska se mig, att folk ska uppskatta mig, att folk ska se vem jag är & inte bara ta för givet att jag är ett stort jävla problem, som bara mår dåligt hela tiden och söker uppmärksamhet, för så är det absolut inte! Jag har aldrig sökt uppmärksamhet med hjälp av min psykisk ohälsa, och det är något jag ALDRIG kommer att göra. För jag skäms inte över att må dåligt psykiskt, det är ändå en del av mig, det är en del av mitt liv som har format mig till den jag är idag. :) Och jag har haft ett väldigt starkt självmordstankar, då jag många gånger hellre vill ta mitt liv, än att kämpa och försöka må bättre. Jag har ingen aning om hur jag ska överleva vissa dagar. Jag är helt vilse, vet inte hur jag ska gå till väga. 
 
Och jag har mina dåliga dagar och även mina bra dagar. Dock så har jag haft dåliga dagar nu väldigt ofta den senaste tiden, men det är för att det händer så himla mycket. Jag är stressad över allting, var jätte taggad på att börja skolan igen, men det sket sig. Jag blev för stressad, det blev för mycket för mitt psyke. Så jag antar att jag inte är stark nog att fixa det här med skolan än. Jag måste fokusera på mig själv och försöka må bra innan jag ens kan fokusera på min framtid. För just nu så är mitt psyke viktigare än min framtid.
 
Sen att jag inte får den hjälp jag behöver är också en helt annan historia, då ingen förstår mig. Ingen tar mig och mina problem på allvar. Jag får inte ens rätt medicin för att jag ska orka med min vardag, för att jag ska överleva varenda dag. Men jag är rätt van just nu, så allt återstår att se! 
 
Vad tycker ni om självskadebeteende? Är det något ni har haft problem med? Kan ni några tips på hur man kan få sin vardag bättre?

Ångest.

Hela denna helgen har varit ett rent ångest tillfälle. Allt jag gör blir till en ångest. När jag äter känner jag mig tjock, när jag inte äter känner jag mig äcklig. Jag har inte kunnat sova, eller knappt kunnat äta. Vad är det för fel på mig? 


Det var riktigt länge sedan jag mådde såhär himla dåligt, när jag känner att jag inte duger, att jag är en person som ingen någonsin kommer att kunna älska, även fast jag vet att min fästman och en del av familjen älskar mig. Jag förstår inte varför dessa känslor kommer nu, när faktiskt livet har börjat vända, trodde jag iaf. 

Jag har börjat skolan, har ett hem jag kan stänga in mig i, har en fästman att komma hem till, har min mamma jag kan rymma till för att komma bort. Men det känns som att ingenting är värt det för vad jag än gör så mår jag dåligt. 

Nu ska jag hoppa in i en varm dusch och försöka minska ångesten. Vi hörs imorgon, hoppas ni har haft en bättre helg och att ni får en fortsatt fin söndag! Puss 



Psykiska besvär.

Jag har alltid skämts över att jag mår psykiskt dåligt. Men vet ni vad? Jag har kommit till den period då jag inte skäms längre, jag är stolt över att jag har tagit mig hit, där jag står idag! Mitt psykiska mående är en fråga i sig, för ingen vet vad det är som har utlöst allting egentligen, inte ens jag själv.

Jag har alltid haft en svår situation när det gäller skolan, då jag aldrig har haft någon speciell kompis, har aldrig haft någon som jag riktigt kan lita på, och om jag har litat på någon så har det bara slutat med att jag har blivit sviken.
Jag har blivit mobbad i så många år, i stort sätt hela skolperioden i mitt liv har jag varit den som blivit utstött, utfryst och den som det har varit fel på. Jag har alltid trott att det har varit mitt fel, att det är mig det har berott på. Men det är som först nu jag inser att det är inte jag som har gjort fel, det är inte jag som är problemet.

Sen förlorade jag en nära vän till år 2007, genom att han tog självmord på grund utav mobbning och att ingen lyssnade på honom. Och det är en sak som har fått mig att känna mig värdelös, svag och inte veta hur jag ska hantera situationen. Då han betydde en hel del för mig.

Jag har även haft problem med självskadebeteende och problematiska matvanor, som än idag sitter i trots att jag inte vill erkänna det för mig själv. Men jag skäms inte över att ha haft en självskadebeteende för mina ärr är en del utav mig, det är ett tecken på hur stark jag egentligen är, hur mycket jag har klarat av, trots att jag bara har viljat lämna livet.

Men jag kämpar varje dag, varje minut och sekund till att få ett bättre liv, till att få må bättre, till att slippa allt det psykiska problemen i mitt liv. Men jag har en lång väg att gå, dock så har jag kommit en bit på vägen.

För idag står jag här, mår bättre än förut. Visst dagarna går upp och ner som en berg och dalbana, men det är så det är för mig, när jag är psykiskst sjuk. Men jag är ändå stolt över att jag har klarat mig hit, och jag ska klara mig ännu längre. Det ska jag! För jag är stark, jag vet att jag kommer klara av detta.

och detta är väl egentligen vad som kan ha utlöst allting, just för att jag har varit med om en hel del.


Tidigare inlägg
Bloggdesignen är gjord utav Madeliene Löthman - Hon som är självlärd